egentligen ingenting som hör hemma här

Jag har haft flera samtal om mitt beteende i fredags och ännu fler kommer det att bli. Nya möten varje dag. Nya förlåt-mig och gamla skamkänslor. Jag har en lång väg att gå och en stor härva att reda ut. Jag skiter i min sårade stolthet. Det som får mig att krypa ur skinnet är att jag sårade människor jag tycker om. Det finns inga ursäkter och jag har lovat många saker förut, men den här gången menar jag det. Jag ser ingen annan utväg. Jag har en plan och jag ska följa den.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback