förlåt mig fader

Jag tror att jag är allsmäktig.
Det är jag inte.
Jag tror att jag har kontroll.
Det har jag inte.

Det är inte så att de enda besökarna på den här sidan är de personer som jag aktivt gett min blogg-adress till. Nej, det är faktiskt så att det finns andra människor också. Ibland glömmer jag det när jag skriver. Jag skriver saker som inte borde läsas av vem som helst. Jag måste sluta med det. Nu. Det finns människor där ute som kan använda funktionerna Kopiera och Klistra in. Och det finns personer som kanske har starkare förpliktelser gentemot andra än mig som läser mina ord. Jag måste sluta blogga om vissa personer. Och om mitt sexliv. Och om vad jag känner.

Igår hörde jag mina egna ord komma ur munnen på någon som jag medvetet inte gett den här adressen till. Jag kom helt av mig. Det enda jag kunde tänka var att "hen vet inte det där för det där står i min blogg och hen besöker inte den. Hen kan omöjligt veta". Då kände jag mig korkad. Och även lite elak. För det är inte bara mig själv jag hänger ut, det är även de personer som jag bloggar om. Och det känns inte riktigt schysst. Vissa människor vet jag att jag får skriva om. Och det finns personer som jag gärna skriver ner (diverse ex och andra ondingar). Men det är kanske ändå inte okej.

På ett plan vet jag att det jag skriver här lätt hamnar fel. För det finns personer, händelser, ord, tankar, känslor som aldrig skulle kunna förekomma här. Det är för privat, för hemligt, för känsligt. Jag vet att det inte bara är mina vänner och bekanta som läser här. Men det har bara inte varit särskilt påtagligt förrän nu.

I slutändan är det alltid så att jag får äta upp mina egna ord. Alltid.

Nu ska jag börja blogga om politik. Och kanske om saker som stör mig. Inte om personer som stör mig. Men annat.

Eller så slutar jag blogga. Men innan dess måste jag lägga ut en omskriven version av min arga text om hierakier och maktkamp inom den utomparlamentariska feministiska rörelsen. En god vän till mig påpekade att den text jag upprört la ut i diverse anarkaforum för drygt ett år sedan är skrämmande användbar på queerbubblan. Jag ska bara modifiera den lite  först, göra om den så att den passar våra förhållanden. Anarka-kulturen har inte samma ligg-kultur till exempel. Men sen, sen hamnar den här. Och jag hoppas att den kan väcka tankar. För vi måste styra upp det politiska arbetet nu. Jag är trött på att vara queeraktivist i en miljö där vi alla blundar för en massa skit och låter det privata styra. Vi kan inte hålla på så här längre.

Kommentarer
Postat av: Rissen

Jag har inte läst din arga text, så jag kan ju inte veta om jag håller med dig, liksom fullt ut. Men i princip: Nej, vi kan inte hålla på så.

Men å andra sidan är det privata och det politiska en Falsk Dikotomi, och blundar man för att det privara har betydelse går allt likaledes åt helvete.

Men vi måste börja prata om det.

"Vi". Om det nu finns ett vi där ute. Kanske finns det bara här inne, i mitt huvud.

2006-06-07 @ 10:14:01
Postat av: Rissen

Jag har inte läst din arga text, så jag kan ju inte veta om jag tror att jag håller med dig, liksom fullt ut. Men i princip: Nej, vi kan inte hålla på så.

Men å andra sidan är det privata och det politiska en Falsk Dikotomi, och blundar man för att det privata har betydelse går allt likaledes åt helvete.

Men vi måste börja prata om det.

"Vi". Om det nu finns ett vi där ute. Kanske finns det bara här inne, i mitt huvud.

2006-06-07 @ 10:14:25
Postat av: Rissen

Dubbelpublicering är det nya svart, men det vet ju den som läser min blogg redan.

Postat av: subkutan

Självklart är det privata politiskt, men vi får inte låta det personliga ta för stor plats i vårt arbete. Vi måste lära oss (och detta är en term som en mycket klok anarkafeminist använde och som tydligt visar var vi brister) att uppträda professionellt. Visst, det är svårt, men jag tror att det underlättar om man ser det politiska arbetet som just arbete. Om alla börjar uppträda mer professionellt blir allt mycket enklare. Ibland känns det som att queerpolitiska grupper mest av allt är en speed-dating-service.

2006-06-07 @ 12:09:16
Postat av: Rissen

Japp, och det känns obehagligt.
Men problemet, som jag ser det, är att det privata tar för stor plats, men också att ingen låtsas om det. Om man kunde kombinera strävan efter att uppträda professionellt med öppenhet gällande det faktum att fölk ligger med varandra till höger och vänster (eller? gör de?) har betydelse för sociala sammanhang, skulle det mesta bli bättre. Tror jag.

2006-06-07 @ 13:01:09
Postat av: subkutan

Ja, jag vet att folk ligger med varandra till höger och vänster. Men vänskap, status, olycklig kärlek, privat avsky och andra saker spelar också in. Det är inte bara liggandet som är ett problem, utan det faktum att vi har så många privata relationer i våra arbetsgrupper. Kanske borde vi vara mer öppna med det. Våga erkänna vad vi tycker är jobbigt.

Och att sluta se politiskt arbete som ett socialt samkväm. Det skulle underlätta. Men frågan är hur många som orkar vara politiska då.

2006-06-07 @ 14:17:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback