postmidsommar

Midsommarafton: videokväll i Slottet. Transamerica och He-man (Dolph Lundgren - sicket suckulent stycke!). Jag och Frida försökte stjäla en midsommarstång, men utan större framgång. Slottet fick nöja sig med ett wannabe-träd i en hink. Vi åt glass och jordgubbar, trots envis midsommar-bojkott. Min fars nya flickvän ringde mitt i natten. Jag förstod inte vem hon var. "Tina? Vilken Tina? Jag känner ingen Tina. Kan det vara Tiina Rosenberg som plötsligt lagt av med finlandssvenskan?" tänkte jag. Men efter ett tag fattade jag grejen. Och den lilla sjanan, hon säger att "Jag och din far ringer runt till alla er barn för att önska glad midsommar. Oj, nu vill din pappa prata med dig, vänta lite!". Jag väntar och hör min far säga "Va? Har jag telefon? Vem är det?" och Tina svarar "Det är Johanna, hon vill prata med dig." Ser ni vad hon håller på med? Hon försöker manipulera oss båda till att tro att den andre vill ha en fungerande relation. Hon är smartare än jag trodde, men inte tillräckligt smart för att kunna lura mig. Samtalet med min far var nog årets hittills mest krystade tre minuter.

Midsommardagen: jag åkte till Djurö, minsann. Åtta personer samsades på en mycket liten yta i över ett dygn. Jag gillade det. Bad, sol, spel, korsord, fylla, grillning och allt sånt som man ska göra på landet. Utedass. Ingen dusch. Ingen tandkräm. Ingen sovsäck. Inga badkläder. Ingen handduk. För jag hade ju bara tänkt stanna ett litet tag och sedan åka hem. Men saker var för bra för att lämnas. Att sitta vid havet i solnedgången och ha en runda på "så kom jag på att jag inte var heterosexuell och så här definierar jag mig idag" är underskattat. Jag fick imponera med mitt snabba korsordslösande. Det är sådant impande som jag gillar bäst. Jag sov på en säng som bestod av hårt trä och en mycket tunn madrass klädd i 60-talstyg som kliade som attans. Vi var fyra personer. Om man var lite argsint fick man nästan plats att ligga bekvämt. Jag önskar att min blogg var lite mer hemlig än vad den är, men det är den fan inte så nu ska jag hålla tyst. Dagen efter var i vilket fall som helst minst lika bra. Det är alltså idag. Idag är en bra dag. Bad, glass, samtal, spel, buss. Ni hajar grejen. Och nu har jag kommit hem till en tom lägenhet. Ingen katt, inga yllebraxar. Bara bara jag.

Helgens upptäckt: telepati funkar inte.

Kommentarer
Postat av: reb

det är D U som är ett suckulent stycke. din sjana! tack för hänget.

2006-06-26 @ 00:59:03
Postat av: subkutan

Jag är den mest suckulenta sjanan av alla. När jag blir stor ska jag bli negerkomiker.

2006-06-27 @ 01:28:47
Postat av: subkutan

Nu känner jag mig nödgad till att försvara mitt obehagliga ord:
jag och Reb spelade Alfapet och använde oss av SAOL från 1960. Plötsligt ser jag att ordet "neger" med olika påhäng täcker en halv sida. Negerhydda, negerdans, negertrumma, negersång, negerkomiker... och en massa annan skit. "suckulent" och "sjana" tillkom till vår vokabulär samma dag. Men de orden har inte en rasistisk och kolonial bakgrund och saknar därmed samma obehagliga klang. Nu när jag använde mig av ordet är det med ilska och förvåning. Kanske borde vissa ord inte läggas ut på nätet till allmän beskådan då folk inte känner till bakgrunden till mitt användande. Men äh. Nu har jag förklarat.

2006-06-27 @ 01:34:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback