subkutan

Jag förstår inte var alla dessa kloka 20-åringar kommer ifrån. Ni som har fattat hela grejen med intersektionalitet och lyckas tillämpa det i er vardag. Ni som har tänkt igenom saker och är säkra på er egen position.
När jag var 20 var jag en politiskt lesbisk radikalfeminist som hade sex med en bög. Jag kallade mig anti-rasist, men jag hade verkligen inte förstått någonting om de rasistiska strukturer som jag själv är en del av. Jag tänkte väl lite på klass, men inte särskilt mycket. Medelklass och rätt blind, skulle man kunna säga. Jag var väldigt anti allt queert, men visste egentligen ingenting om det. Som feminist skulle man vara negativ till queer, så var det bara. Jag tyckte att rullstolsburna var gnälliga för att de dissade 44an och RSM. Vi erbjöd oss att bära ner folk, vad var egentligen problemet? Jag tyckte att alla män var onda och alla kvinnor goda. Systerskapet var något bra och okomplicerat. Transpersoner förstod jag inte alls utan tänkte mest att "i den bästa av världar kommer inte kön att spela någon roll" utan att reflektera över att "nej, just nu lever vi verkligen inte i den världen och det kommer att dröja länge innan vi är där". Och som 20-åring hade jag jättesvårt att argumentera för mina åsikter. Förmodligen för att en stor del av dem inte var särskilt genomtänkta.
När jag var 13 blev jag feminist och fattade att kön var en social konstruktion. Fast jag kallade mig inte feminist. Jag visste ju att feminister var lesbiska och håriga manshatare och sån var ju verkligen inte jag. Men fan vad jag avskydde folk som tillskrev mig egenskaper utifrån mitt kön. Jag tror att min intensiva "jag hatar alla barn och önskar att de dog"-fas kan ha varit en reaktion på det där. Ett uppror mot att jag som tjej borde vilja ha en egen unge och skulle tycka att bebisar var söta. Jag komponerade mottot "Hellre ett piller om dagen än en bajsmaskin i magen". Att jag hade en massa sex och skröt om det var även det en politisk handling, eftersom tjejer inte skulle gilla sex och de skulle definitivt inte runka och prata öppet om det. Jag genomskådade dessutom heteronormljuget. Och sen blev jag vegetarian. Men resten, det tog lång tid. Och om fem år kommer jag antagligen att sitta här och skriva att "när jag var 25, då hade jag inte fattat ett smack, men nu, nu vet jag så mycket mer". Oavsett: jag är grymt impad av alla kloka och välargumenterande 19-, 20- och 21-åringar som finns omkring mig. Ålder är bara en siffra, jag vet, men ni har ändå haft många färre dagar än mig på er att läsa, tänka och prata. Kanske är jag lite trög, jag vet inte. Ni är i vilket fall som helst coola och inspirerande.