snor och annat relevant
Jag vaknade irriterad och ledsen. Smidde planer med Linn. Såg på Angel. Onanerade. Lagade mat. Åkte till biblioteket. M ringde när jag satt på bussen.
J: Alltså, jag är så jävla korkad. Jag ser ut som ett AFA-kid idag.
M: Ser inte du alltid ut som ett AFA-kid?
J: Nja. Nä. Nej. Inte som idag. Jag har svarta baggy militärbyxor och en tröja med politiskt tryck. Så jävla dumt att se ut så den 6 juni.
M: Jag förstår.
J: Polisen cirkulerade långsamt kring mig i tunnelbanen och glodde. Enda skälet till att de inte visiterade mig är antagligen min höga ålder. Och att jag saknar dreads.
Det kändes tufft att behöva använda både passerkort och pinkod för att komma in på Sopis. Kafeterian låg öde och jag letade efter mat att stjäla, men allt var inlåst. Sen kände jag mig som en stalker när jag gick förbi utanför I:s port. Flera gånger. Men jag hade legitima skäl att vara där och den infunna stalker-känslan säger rätt mycket om vad jag brukar pyssla med när jag befinner mig utanför folks fönster. Därefter fikade jag med M, men min hjärna var full av snor så jag fick inte ur mig särskilt många vettiga ord. Vi dissade kärleken. Och längtade efter den. Jag fick gratis kaffe eftersom jag är stammis på fiket där vi satt (Pierrot, på min ära). Jag åkte hem, åt chips, sålde min själ till Pride, talade i telefon med I och tänkte att jag saknar henne. Linn ringde också, men då hade min hjärna gett upp alla försök till social samvaro.
Jag kom på att jag saknar mitt ex:s matlagning och att jag borde göra något åt det. Så jag försökte helt enkelt laga sådan mat som hon brukade göra till mig. Till mitt stora nöje blev min mat ännu godare. Till mitt ännu större nöje kom jag på att maten är det enda jag saknar med henne.
Jag kan inte plugga, snoret stoppar mina tankar. Jag kommer kanske att köra på tentan på fredag. Jag har ännu aldrig kört på en tenta, det kan bli en ny och spännande upplevelse.
J: Alltså, jag är så jävla korkad. Jag ser ut som ett AFA-kid idag.
M: Ser inte du alltid ut som ett AFA-kid?
J: Nja. Nä. Nej. Inte som idag. Jag har svarta baggy militärbyxor och en tröja med politiskt tryck. Så jävla dumt att se ut så den 6 juni.
M: Jag förstår.
J: Polisen cirkulerade långsamt kring mig i tunnelbanen och glodde. Enda skälet till att de inte visiterade mig är antagligen min höga ålder. Och att jag saknar dreads.
Det kändes tufft att behöva använda både passerkort och pinkod för att komma in på Sopis. Kafeterian låg öde och jag letade efter mat att stjäla, men allt var inlåst. Sen kände jag mig som en stalker när jag gick förbi utanför I:s port. Flera gånger. Men jag hade legitima skäl att vara där och den infunna stalker-känslan säger rätt mycket om vad jag brukar pyssla med när jag befinner mig utanför folks fönster. Därefter fikade jag med M, men min hjärna var full av snor så jag fick inte ur mig särskilt många vettiga ord. Vi dissade kärleken. Och längtade efter den. Jag fick gratis kaffe eftersom jag är stammis på fiket där vi satt (Pierrot, på min ära). Jag åkte hem, åt chips, sålde min själ till Pride, talade i telefon med I och tänkte att jag saknar henne. Linn ringde också, men då hade min hjärna gett upp alla försök till social samvaro.
Jag kom på att jag saknar mitt ex:s matlagning och att jag borde göra något åt det. Så jag försökte helt enkelt laga sådan mat som hon brukade göra till mig. Till mitt stora nöje blev min mat ännu godare. Till mitt ännu större nöje kom jag på att maten är det enda jag saknar med henne.
Jag kan inte plugga, snoret stoppar mina tankar. Jag kommer kanske att köra på tentan på fredag. Jag har ännu aldrig kört på en tenta, det kan bli en ny och spännande upplevelse.
Kommentarer
Trackback