subkutan

Jag är pinsamt förutsägbar i mitt agerande, men det hjälps inte att vara medveten om processen, jag genomför handlingarna ändå. Idag har jag pratat ut med en person som jag länge behövt prata med, eftersom jag behövde någon att vara irriterad på, och har samtidigt aktivt undvikit att kommunicera med en annan person som jag verkligen borde ha talat med. Jag har ångest och är svartsjuk och arg och sårad. Det löser jag genom att skicka flörtiga mejl till ett gammalt ragg, kompletterat med att snacka skit om den som trampat på mitt stora antal ömma tår. Jag är så abnormt oduglig när det gäller att handskas med känslor att jag nästan blir lite tårögd.

Jag lunchade i Bagarmossen idag och mitt sällskap sa många kloka saker, men fick mig även att ifrågasätta hela min politiska övertygelse. Nu känner jag mig lite vilsen.

Nästa helg åker jag till Malmö. Jag har ingenstans att sova. Det känns lite äventyrligt och småcrazy. Måste vara 30-årskrisen.