subkutan

För en tid sedan hånglade jag och en person i rulltrappan i Husby. Lite längre upp i trappan stod tre killar i 10-årsåldern som blev väldigt fascinerande och började diskutera vår könstillhörighet.
- Är det två tjejer?
- Nej, det är en tjej och en kille!
- Eller är det två killar?? Vad ÄR dom för något??
De väntade på oss vid spärrarna för att kunna titta efter lite mer noggrant och därmed klassificera oss, men vi var luriga nog att dra upp våra halsdukar över våra ansikten. De frustrerade barnen följde därför efter oss in på Tempo. De smög efter oss och när mitt sällskap vände sig om och sträckte ut tungan mot dem blev de livrädda och en av dem hasplade ur sig:
- Eh... killar, vad var det nu vi skulle handla?
De backade, men fortsatte att följa efter oss. När jag stod och valde bönor att truga i köttätaren ropade dom:
- Gillar ni varandra?
- Ja.
- Jättemycket??
- Ja.
- Är du tjej eller kille?
Och sen fortgick samtalet en liten stund innan barnen blev utkörda av personalen. Men för några dagar sedan såg jag barnen igen. När de fick syn på mig började de fnissa nervöst, men jag var alldeles för trött för att prata. Dessutom hade de med sig en tjock kompis som tittade längtansfullt på min pizza. "Håll dina åpna fingrar för dig själv" tänkte jag och kramade bestämt min kartong. Här ute i förorten blir man ju nerslagen för minsta lilla så det skulle inte förvåna mig om feta barn sparkar ner en för att sno ens bakfyllemat. Hemska tanke, världen har blivit så kall och hård.