jag jag jag

I början av december låg jag i min säng, inlindad i bitterhet och misär, och ondgjorde mig över att jag aldrig mer skulle hitta någon att bli kär i. Givetvis blev jag förälskad veckan efter och även veckan efter det. Nu undrar jag: om det är så att jag känner att det finaste som finns är att få den här personen ifråga, som jag hela tiden tänker på, att skratta, är jag kär då? Jag mår för satans dåligt för att känna saker, jag vet inte var min kropp börjar och slutar. Men ändå. Det är fint med kärlek. Det vore trevligt om det var kärlek. Vem ska jag fråga? Ska jag ringa ett medium som kan titta i korten? Nej. Jag önskar att Linn var här. Hon har svar. Hon kommer hem om tre dagar. Då ska hon få reda ut den här soppan.

Kan man reda ut soppa? Man kan reda soppa, men reda UT soppa?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback