förresten

Det enda som stadigt ökar i mitt liv är mitt fultal och min bitterhet.



















Näe, men hallå, så kan man ju inte hålla på. Det lyser ju om mig, jag verkar gladare än någonsin. Och vet ni, en annan sak som också ständigt ökar är min bekantskapskrets. Det finns fina människor att upptäcka överallt. Och en annan sak som ökar är min lista över fantastiska böcker. Och min samling av nerladdad musik. Dessutom är jag inte så bitter som man kan tro. Jag är egentligen en optimist (som visserligen lever i en fantasivärld, men ändå optimist). Fast det hindrar mig såklart inte från att bli paff och ledsen varje gång som verkligheten misslyckas med att uppfylla mina förväntningar och mina inbillade sanningar. T.ex. tror jag alltid att alla jag vill ha är kära i mig, även om de rent ut sagt att det inte är så. Jag tänker att människor kan ändra sig. Och jag och E kommer att vara tillsammans en vacker dag, men bara inte just nu. Vår tid är inte än, för att nu uttrycka det som en tönt. Och jag kommer såklart att bli precis det jag vill bli, jag ska bara hitta rätt vägar först. Kanske är det här någonstans som min bitterhet börjar. I min inbillade värld där jag är störst, bäst och vackrast och alltid får som jag vill. Men generellt sett så är jag glad. Och mina mungipor rör sig också rätt stadigt uppåt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback