un-butch
Egentligen skulle jag bara ta en öl och gå hem innan midnatt men klockan halv fyra befann jag mig på en takbjälke med fötterna dinglandes högt över golvet i ett halvt nerbrunnet hus, i färd med att klättra ner bland all bråte. Jag tror att det kallas urban exploring. Eller inbrott.
I alla fall, när jag satt där på takbjälken insåg jag att det var en jävligt dum idé. Så jag svalde min stolthet och bangade. Ner kommer man alltid, sa P. Jag sa Ja, men inte upp. Så de andra fortsatte längre in och jag fick klättra ut ensam och ta mig nerför en stege. Jag insåg att jag är paniskt rädd för höjder och hade en mindre kris fem meter ovanför marken på en kraftigt skakande stege. Sen började jag bege mig hemåt. Jag kände mig som en tönt men det var det värt. Det hade antagligen inte slutat väl. Jag var lite besviken på mig själv men samtidigt ofantligt glad. Jag tränar på att bli bättre på att dra gränser för mig själv, särskilt om jag har alkohol i kroppen. Mest har det kanske handlat om sex men det här var en minst lika viktig gräns. Om inte viktigare. Så jag åkte hem och låg i min säng vid halv sex. Sen var jag mot förmodan på jobbet klockan åtta. Då blev jag imponerad av mig själv även om jag inte gjorde min allra bästa jobbinsats hittills.
Och i fredags natt förlorade jag armbrytning mot alla fyra personerna runt mitt bord. Mina butchpoäng bara rasar nu.