de fula orden
privjet
Spärrar du dörren för djävulen, kommer han in genom fönstret.
En full kvinna är bara sig själv.
Det finns två hjälpverb: att ljuga och att stjäla.
En bra vodka ger hals och ansikte färg, gör hjärtat mjukare och flickan lättare.
Bössa, hustru och hund lånar man inte ut.
heteronormen finns överallt
- Eller hur, tycker inte du att det är så? Att män beter sig så i relationer?
- Jag vet faktiskt inte, jag är inte särskilt bevandrad inom området "män".
- Men vaddå, har du aldrig haft en pojkvän?
- Jo, men det var väldigt länge sedan, i gymnasiet.
- Men... varför har du inte haft någon kille sedan dess?
- Jag praktiserar sällan heterosexualitet.
- Åh. Oj. Jaha, så du träffar... tjejer? [här tillkom nervösa ticks och det faktum att hon backade bort från mig]
- Alltså... tjejer... Hm. Nja, jag är inte så petig men liksom, alltså, det blir väl mest tjejer [förlåt alla transpersoner och queers jag dejtat, jag vet att ni inte är tjejer men ibland så är det liksom enklare att börja med att vara flata i en sån här konversation för att sen förklara resten (det queera och så) vid ett senare tillfälle. Feghet, lathet - whatever.]
- Jaha.
- Alltså, jag utesluter inte någon på grund av kön, kön är inte så viktigt [lögn] men det har bara inte blivit några heteromän de senaste åren [sanning].
- Okej. Men i alla fall, jag tycker att det är så svårt med killar, eller hur?
Och sen fortsatte hon att prata om heterosexuella relationer som om ingenting hänt och fortsatte ställa mig frågor om män som jag förväntades besvara. Och jag insåg att hon inte fattade någonting och att hon bara inte kunde ta in att det fanns folk som inte är heterosexuella. Nu tänker jag förföra henne.
onsdag
Att whatever bokstavskombination det än finns att skylla på finns det förklaringar som inte passar in, som inte fungerar i det som är Det Nya Livet. Att distrahera sig med annat för att slippa vara understimulerad i sammanhang där ens kropp tvingas vara. Att höra din röst i telefonen, ord som inte kan besvaras i offentliga sammanhang men som väcker något stort, något som får en att gå runt och le hela dagarna. Att tänka att icke-kravallandet kanske beror på assimilering och att vara lurad. Att vara närmare trettio än tjugo men ändå tro på Kampen och Revolutionen i en form som inte är våldsromantiserande och dogmatisk och att samtidigt vara medveten om det naiva i den retoriken. Att aldrig vakna. Att egentligen inte vilja positionera sig men att inte veta några andra sätt att interagera med en grupp människor i ett akademiskt sammanhang. Att önska att ni alla var här. Att önska att vänskap var lätt och att du inte vore så jävla borderline. Att fokusera på självkontroll och självbestraffning och att välja att inte se saker. Att plötsligt finna sig själv i ett sammanhang man inte känner igen och att försöka imponera på en person man inte någonsin trodde att man skulle vilja göra intryck på. Att se det abnorma i mänskliga relationer. Att prata om dildos, offentligt sex och slampighet som politiska strategier, som subversiv verksamhet men att vara medveten om att teoretiserandet grundar sig i den inneboende slynan som hela tiden vill ligga. Att öppna böcker, mappar, block och hitta det som har försvunnit. Att önska sig asexualitet i nästan alla relationer och sedan ta tillbaka det. Att vara införstådd i rollen som avvikare. Att inte vilja vara någon annanstans än i gemenskapen med bois, björnar, queers, butchar, femmes och sluts. Att hela jävla tiden positionera sig. Att hela jävla tiden vilja penetrera dig. Att hela jävla tiden politisera det liv som är mitt.