subkutan

På jobbet blev jag lämnad ensam med en metalkille från Borås som har flyttat till Stockholm för att plugga kulturgeografi. Eller snarare så blev han lämnad ensam med mig.

Jag försitter aldrig ett tillfälle att outa min queerteoretiska övertygelse och hade ett långt pedagogiskt föredrag. Här ska tilläggas att han faktiskt frågade vad jag har pluggat, jag sa "genus", han sa "okej vad läser man då?", jag räknade upp saker och sa bland annat att "det är stort fokus på queerteori" och han sa "vad är det?" och jag var tvungen att svara. Jag pratade på, han verkade lyssna. Sen säger han:
- Men vaddå, tror du på det där? [Eh. Låt mig se. Nej?]
- Ja, jag skulle nog kalla mig själv Butlerian. [Ack, härskartekniker. Så behändiga!]
- Men det där låter väldigt politiskt, lite som att man har ett bakomliggande syfte med sin forskning.
- Eh. Ja.

Vi pratar vidare, jag ger inte upp mitt homolobbande och synliggörande, jag nämner något om Pride.
- Oj är du gay alltså?
- Eh... gay? Nä. Eller. Äh.
- Hoppsan, sånt kanske man inte får fråga.
- Jo det får man väl. Men det är ingen enkel fråga. Jag gillar inte att definiera mig.
- Okej.
- Jag är väl mest öppensinnad.
- Haha!
- Eller flata. Men inte gay. Inte homosexuell.
- Va?
- Äh jag kan inte förklara.
- Flata, det låter så hårt.
- Det tycker inte jag.
- Varför inte lesbisk?
- Jag är inte lesbisk, jag gillar inte det ordet. Lesbisk låter som någon som är en kvinna. Och det låter kliniskt.
- Kliniskt?
- Men vi kan säga att jag är typ flata. Queer flata.
- Du blir typ kär i personer, inte i kön?
- Mmm. [Kom igen nu Johanna, erkänn din närmast radikalfeministiska hållning till köttkukar!]
- Gick du i den här stora ... vad heter det... det som var i helgen?
- Pride?
- Nej, det här som var ute på stan... hmm... Paraden!

Sen förklarade jag ordet "queerkid" och att synen på identitetspolitik tenderar att skifta mellan generationer. Ett queerkid är, enligt vad denna arma människa nu fått lära sig, en ungdom som är lite lagom homogay, ofta går igång på androgynitet, ägnar sig åt könsöverskridande verksamhet och inte är så petig med kön utan ligger med det mesta.

- Alltså, jag fattar inte hur fjolliga bögar orkar.
- Hur då orkar?
- Vara så där hela tiden. Det känns så påklistrat.
- Jaså.
- De är liksom så igång hela tiden. Det känns inte naturligt.
- Men tycker du inte att det är lika konstigt med fjolliga tjejer då?
- Nja. Kanske.
- Jag fattar inte hur någon orkar vara så energisk.
- Ja, det är konstigt.
- Jag tror att alla fjollor går på speed.
- Så är det nog.

- Jaha, du var från Borås. Är det inte där ni har den där stora potatisfestivalen varje år? Eller är det i Alingsås?
- Det är nog Alingsås.
- Okej.
- Men vi har många postorderföretag.
- Ja, jag har hört talas om det.
- Ellos, Josefssons, Haléns...
- Men är inte Borås värsta satanistmeckat? Eller är det Alingsås?
- Hur menar du?
- Du vet, många metal-kids och den där Varg som chattade med småtjejer och höll på.
- Nej, det var i Alingsås.
- Okej.
- Fast det är tufft att det är ett satanistmecka.
- Ja eller hur. Snacka om att attrahera turister. Mycket coolare än Dalahästar.
- Du vet väl att Bergen är Norges satanistmecka?
- Va? Nä!
- Jo, Burzum kommer därifrån. Det har varit satanistiska mord och allting i Bergen. Och det är en massa andra band som kommer därifrån. Fast Burzum är nazist nu och sitter i fängelse. Numera gör han visst nationalistisk musik på japanska synthar istället för att spela metal.
- Det är ju helt fantastiskt att jag ska flytta till Norges satanistmecka!
- Glöm inte att packa ner corpse-paint.
- Ja, man vill ju smälta in.

Jag hann även med att lära upp snubben ifråga i rumänsk hbt-historik och att recensera alla förorter som jag har bott i.

Jag är honom evigt tacksam för tipset om corpse-paint. Det hade varit pinsamt att anlända till Bergen utan det.