subkutan

- Vart ska vi gå då?
- Bullwinkles. Eller det där schyssta som ligger bredvid, vad heter det, hmm... Kellys!
- Ja det blir soft. Vad har du för ambitionsnivå för kvällen?
- Jag vet inte. Du då?
- Ja den är ju inte så högtgående.
- Nä, såklart. Inte min heller.
- Nä.

Jag trodde att jag hade slutat blogga men jag hade fel.

Det enda jag vill blogga om nu är Kärleken. Inte bara den lyckliga varianten utan den andra också. För den finns i mitt liv den med. I mitt analyserande av kärleken och alla relationer som passerade under 2006 fick jag en insikt om att kärlek faktiskt inte räcker till. Nej. Ibland spelar det ingen roll hur kär man är, man passar inte ihop, man kommer aldrig att få det att fungera, det är lika bra att ge upp på en gång för kärleken övervinner inte på långa vägar alla hinder. Jag ska skriva en bok, Love is not enough, och bli nästa Dr Phil. Relationsexpert, det känns som mitt framtidsyrke. Jag fick även insikten "allt är ditt jävla fel, inget är mitt ansvar, lägg ner". Det kan förmodligen också bli en bästsäljande bok.

- Ska jag ta med mig någonting till Göteborg?
- Nä vad skulle det vara? En sovsäck kanske.
- Just det ja, var ska vi sova?
- Jag vet inte, men jag tänker att A har en 4a och sen så bor ju B och C i götet. Så det löser sig.
- Men då finns det säkert en filt eller nåt, jag struntar i sovsäck..
- Ja det lär det ju finnas.
- Jag ska åka i det jag har och inte ta med mig någonting.
- Det är punk.
- Ja. Och sen ska jag ta med mig deo och rena underkläder i smyg.

Det finns en bar jag besökt tre gånger i år. Första gången initierade jag Sanning eller konsekvens med mina kursare och fick ur dem galet smaskiga historier. Jag drog in konsekvensen Kyss valfri person runt bordet, vilket självklart var ett slugt drag från min sida för att få heterotjejerna att hångla med mig. I love me.
Andra gången gav jag mig in i någonting som inte kändes avslutat även om det borde ha varit det. Så det började om, en gång till. Vilket jag inte på något sätt ångrar. Jag skickade ett sms till Reb med texten "Jag hånglar med X. Jag är så dum. Nästa gång hen krossar mitt hjärta, tyck inte synd om mig. Säg bara 'vad var det jag sa' och bjud mig på en öl." Nu har Reb bjudit på vodka istället men inte sagt "vad var det jag sa" för hen är större än så. I love Reb.
Tredje gången var jag där med en flock indiepopare och kände mig hälsosamt asexuell, stupfull och lycklig. Det förekom en synth och relativt falsk sång. Det var även många kloka ord om kärlek. I love Cecilia.

Idag sa X att alla queers är borderline och att det är därför som vi är så sexuellt utåtagerande. Kanske är det så. Kan vi bli sjukdomsförklarade, sjukskrivna och med hjälp av statliga medel slippa jobba och ägna oss åt offentligt sex och annan subversiv verksamhet på heltid? Queermaffian borde lobba för en sjukdomsförklaring hos Socialstyrelsen.

Jag drömde att jag var tillsammans med en av mina kompisar och i drömmen hade hon många dreads som säkert luktade rejält för de såg rätt flottiga ut men i drömmen så fanns inga lukter och det var tur. Drömmen utspelade sig i ett hus någonstans i Sverige och jag var otrogen mot henne med min expojkvän G. Jag hade nästan glömt bort att han fanns men hur som helst är det en kille som jag var ihop med i två månader när jag 16 år. Jag gjorde slut under otrevliga omständigheter och ett halvår senare ångrade jag mig och blev besatt. Inkonsekvens, min bästa vän. 

Jag kom på att jag kunde googla honom och se vad han gör nu, tio år senare. Och jag lärde mig att han pluggar till lärare, har varit i Kina och inte är en rollspelsnörd. Internet är fantastiskt.

För övrigt tror jag att jag kan ha nämnt den här expojkvännen tidigare. Det var han som sa att det var så trist att jag ville ha sex och det har jag säkert bloggat om. Tjejer ska inte gilla sex och det var fel fel fel att jag hela tiden tog inititativ eller att jag sällan sa nej. "Du måste säga nej, det är inte kul om jag inte behöver tjata". Charmig kille, jag hoppas verkligen att han lagt av med de fasonerna. Jag kanske skulle mejla och fråga. "Hej, du kanske inte minns mig men för 10 år sen var vi ihop. Nu är jag feminist och jag har tänkt på en del grejer som du sa till mig när du var 17 som jag inte tycker var okej". Ja, jag ska nog mejla alla mina ex och ställa dem till svars. Sen kan jag skriva en bok om det eller göra en liten utställning. Den kan säkert få visas på LAVA, det känns som en sådan lagom feministisk pryl. Det kommer att bli jättejättebra.

- Vad läser du? Sara Stridsberg, Drömfakulteten? Vad handlar den om?
Han är kanske 12 år och hans fyra vänner är ungefär lika gamla. De är alla kickerskids, förutom en som ser ut som en hårdrockare. Hela vägen från Näckrosen har de skrikit ut sina favorittidningar ("Slitz är den bästa tidningen jag vet!", "Va på riktigt? Moore är bäst! More Moore!", "Nä, Playboy! Haha!").
- Den handlar om Valerie Solanas. Vet du vem det är?
- Nej.
- Hon startade något som heter SCUM. Vet du vad SCUM är?
- Nej, säg.
- Society for cutting up men. Hon var konstnär och sköt Andy Warhol. Vet du vem han är då?
- Ja det vet jag, det är han med håret!
- Ja. Hon sköt honom men han dog inte.
- Skulle du rekommendera mig att läsa boken?
- Definitivt. Alla ni borde läsa den.
- Vad är en, haha, fuckultet?
- En fakultet är typ en avdelning på ett universitet.
En av hans vänner säger:
- Känner du Karin W?
- Nej, vem är det?
- Hon är en häxa.
- Borde jag känna henne?
- Nej. Hon har gått i Akallaskolan. Har du gått i Akallaskolan?
- Nej.
- Var har du gått?
- Åkersberga.
- Var bor du nu?
- Husby.
Killen som började prata med mig fortsätter att fokusera på böcker.
- Vilken är din bästa bok?
- Jag vet inte, jag har läst många bra böcker. Vilken är din bästa?
- Anne Holt, Död joker. Har du läst den?
- Nej. Det är en deckare va?
- Ja, den är jättebra. Vilken är din favoritfilm?
- Hm, jag vet inte.
Alla hans kompisar börjar skrika:
- Komedi?
- Skräck?
- Nej, hårdporr!
Alla skrattar. Jag funderar på om jag borde prata porr med dem men jag vet inte vad jag ska säga. Plus att hela vagnen lyssnar på vårt samtal och jag tror att någonstans där när jag började förklara SCUM så blev jag allas gemensamma fiende. Men jag kanske bara är paranoid. I vilket fall som helst svarar jag "komedier kanske" och deras frågor fortsätter.
- Gillar du rock?
- Vilken sorts rock menar du?
- Hårdrock.
- Nej, det avskyr jag.
- Punkrock?
- Ja, det gillar jag ibland. Det är i alla fall bättre än hårdrock.
- Glamrock?
- Nej.
- Men vad lyssnar du på mest då?
- Electro.
- Electro? Vad är det?
- Synth.
- Okej. Vilket är ditt intresse?
- Mitt intresse? Jag har många.
Ja, vad är mitt intresse? Pride? Queerfeminism? Politik och samhällsfrågor? Buffy? Att dricka öl och hångla? Jag slapp ta ställning till det för tåget var framme i Husby.
- Nu ska jag gå av. Ha det bra.
- Hej då! Jag ska läsa Drömfakulteten!
Jag ångrar i efterhand att jag inte rekommenderade dem att läsa SCUM-manifestet. Fast jag gillade den lilla Anne Holt-fantasten. Eftersom jag är en oäkta lesbian tänkte jag inte på att de där böckerna har en huvudkaraktär som är flata. Men det, i kombination med litteraturintresset, ger honom bonuspoäng. Att Moore är hans favorittidning spelar inte särskilt stor roll, jag skyller det på de onda normerna.

Idag har jag för första gången på flera år eller kanske för första gången någonsin fegat ur när det gäller att outa mig på jobbet. Mitt genusuttryck brukar sällan medföra att folk förutsätter att jag är heterosexuell men idag på jobbet lästes jag som strejt. Jag svarade lite svävande på en fråga och plötsligt hade det dragits flera slutsatser som jag inte alls förstod varifrån de kom och inte heller visste hur jag skulle invända mot. Jag blev förvånad, obekväm och tyst. Så nu har jag en pojkvän i mina arbetskamraters ögon och jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur det här. Mina egna rasistiska föreställningar spelar förmodligen in eftersom jag betvivlar att jag skulle ha icke-outat mig för ett gäng svennar. Men två heteronormativa medelålders personer som fram tills för 15 år sedan bott i Egypten respektive Etiopien - det funkade liksom inte där och då. Vilket är absurt. Jag inte bara upprätthåller den heterosexuella matrisen, jag är rasist också.

Att intensivt tala om kön som konstruktion i några veckor och sen bjuda in alla heterobrudarna på en dragking-fest och hälla i dem på vin samtidigt som de tittar förundrat på ens mustasch, slips och lindade bröst.

Igår fick jag en insikt om att jag gått runt hela sommaren och sett ut som en anarkaflata. I alla fall på håll. Jag antar att jag på något sätt borde väva in det i min studie av begär i anarkafeministrelaterade subkulturer men jag har tappat intresset för den där studien, den har ingen akademisk bärkraft, jag måste börja om från början. Och det orkar jag inte. Jag kanske skulle studera sexuella begär i queerfeministrelaterade subkulturer? Äh, det är för enkelt. Allt åt alla och sen var det inte mer med det.

Om man googlar "skölja analen" så kommer min blogg upp först av allt.

Det är lite luddigt som så mycket annat som sas igår men jag tror att en person kan ha sagt att anarkafeminister inte längre är skrämmande i hens ögon och att det är tack vare mig. Eller så var det tvärtom.

Jag har fått en stalker. Eller snarare så har jag vetat om det länge eftersom jag är så satans uppmärksam men nu har i alla fall personen öppet medgett det som någon form av invit eller whatever. Och, mitt mest konstruktiva dejtingtips idag: man ska inte vara öppen med sitt stalkande så länge som man inte har distans till det och oftast inte ens då. Att få omkull någon genom att framställa sig själv som en stalker är en svår konstart som sällan lyckas. Man uppfattas lätt som skrämmande, inte charmig, när man stolt visar upp alla kunskaper man har om en person man aldrig tidigare pratat med.

Men det är fint att vissa av oss lyckas vara konsekventa.

Idag och igår upptogs helt och hållet av ideellt arbete. Ta betalt? Ja, jo, jag borde väl det. Men det fungerar inte riktigt så. Och det suger. Fast det är klart att jag känner att det är värt det, annars skulle jag ha lagt ner det där för länge sen. Jag är inte lurad, jag är väl medveten om vad jag gör, det är inte någon jävla kvinnofälla, jag är ett subjekt, en aktör, inget offer. Det är en belöning i sig att skapa egna forum att vistas i, att ta tillbaka, att göra om, att bedriva subversiv verksamhet. Plus att det är fint att dricka öl med folk man gillar.

Jag har 43 kronor på mitt konto eftersom den utlovade lönen från Norge aldrig kommer. Är det verkligen moraliskt försvarbart att behandla en gravid kvinna på detta grymma sätt?