blablabla
Igår var jag och såg Depeche. Det var en seg konsert med ballader och alla deras sämsta låtar. Men jag dansade och hade skoj ändå. Man vill ju få valuta för pengarna.
När jag stod och väntade på Linn och Ida, lite nonchalant lutad mot en pelare, kommer en tjej fram till mig, smeker mig över armen och säger "du är snygg" och sen går hon vidare. Jag var tyst, kom av mig. Strax därefter, när jag går mot scenen, är det en kille som lutar sig mot mig, lite för mycket, han kommer för nära med flit. Jag reagerar med att sparka honom på smalbenet och fortsätter sedan gå. Han följer efter, tar på min arm och jag säger med den starka rösten "du får inte röra mig" samtidigt som jag lyfter bort handen och han säger "det är lugnt" och jag säger högt och argt "lägg av, gå härifrån" och han gör det.
Det är så enkelt med snubbar som går över mina gränser, jag blir arg och visar att det fan inte är okej att ta på mig utan min tillåtelse. Men när tjejer gör sånt kommer jag av mig. Jag lackar på att hon igår tog sig rätten att röra vid mig, objektifiera mig. Jag skiter väl i om hon tycker att jag är snygg, hon ska ge fan i mig. Subba. Det är samma sak när fulla brudar tallar på Intern. Om en kille tog på min kropp skulle jag ställa till en scen, men inte när det är tjejer/annat/inget.
Jag ska sätta fler gränser. Kruxet med att dra en gräns är att det lätt kunde gett intryck av att vara homofobiskt om jag skrikit åt bruden på Depeche-spelningen att "lägg av, vad fan säger du?" och sparkat på henne (och ja just det ja, jag är ju pacifist, jag glömde). Kanske får jag ta fram min pedagogiska röst och säga att "jag känner mig kränkt när du objektifierar mig" och prata om feminism och sexism och allt. Men skrikandet funkar i alla fall på queerklubb för vi påstås vara som en enda stor incestuös familj där alla känner alla och tafsar på sin nästa. Så passa er.
När jag stod och väntade på Linn och Ida, lite nonchalant lutad mot en pelare, kommer en tjej fram till mig, smeker mig över armen och säger "du är snygg" och sen går hon vidare. Jag var tyst, kom av mig. Strax därefter, när jag går mot scenen, är det en kille som lutar sig mot mig, lite för mycket, han kommer för nära med flit. Jag reagerar med att sparka honom på smalbenet och fortsätter sedan gå. Han följer efter, tar på min arm och jag säger med den starka rösten "du får inte röra mig" samtidigt som jag lyfter bort handen och han säger "det är lugnt" och jag säger högt och argt "lägg av, gå härifrån" och han gör det.
Det är så enkelt med snubbar som går över mina gränser, jag blir arg och visar att det fan inte är okej att ta på mig utan min tillåtelse. Men när tjejer gör sånt kommer jag av mig. Jag lackar på att hon igår tog sig rätten att röra vid mig, objektifiera mig. Jag skiter väl i om hon tycker att jag är snygg, hon ska ge fan i mig. Subba. Det är samma sak när fulla brudar tallar på Intern. Om en kille tog på min kropp skulle jag ställa till en scen, men inte när det är tjejer/annat/inget.
Jag ska sätta fler gränser. Kruxet med att dra en gräns är att det lätt kunde gett intryck av att vara homofobiskt om jag skrikit åt bruden på Depeche-spelningen att "lägg av, vad fan säger du?" och sparkat på henne (och ja just det ja, jag är ju pacifist, jag glömde). Kanske får jag ta fram min pedagogiska röst och säga att "jag känner mig kränkt när du objektifierar mig" och prata om feminism och sexism och allt. Men skrikandet funkar i alla fall på queerklubb för vi påstås vara som en enda stor incestuös familj där alla känner alla och tafsar på sin nästa. Så passa er.
Kommentarer
Trackback