subkutan

Idag ringde Sveriges Radios finska avdelning till mig och ville ha med mig i deras pridespecial men det gick ju inte eftersom jag inte talar finska. Kvinnan i luren suckade och frågade om jag kände till någon finsktalande priderelaterad person utöver Tiina Rosenberg. Men nej. Och är inte det konstigt? Finnar är väl en av de allra största "invandrargrupperna" i "Sverige", det borde finnas en hel drös med finsktalande homos. Var är ni? Ringa SRs finska sektion, de behöver er.

Happy Pride, nej det är inte happy, det är nu som jag drömmer om en gammal crush varje natt, imorse vaknade jag med fötterna på huvudkudden, jag blir helt dampig av att drömma om henne, jag hatar Pride, jag hatar henne, nej jag hatar henne inte, jag hatar att hon inte försvinner ut ur mitt huvud. Jag avskyr att den enda dj-förfrågan jag fått under prideveckan måste jag av princip tacka nej till, om jag nu ens hade varit välkommen, det vet jag inte. Äh. Happy Pride. Happy jävla bajsPride. Happy jävla alla-intriger-kommer-nära-och-ångesten-finns-överallt-Pride. Happy alla-ligg-på-ett-och-samma-ställe-Pride. Och hur ska man komma in på Slick efter paraden? Vem ska man ligga med för att få stå på gästlistan? Nä, jag och Greta står över det där, vi ska ha vårt eget Happy Pride.

Jag och Greta möttes upp vid Nordiska, jag bar henne hela vägen till Gamla Stan, vi stannade bara ibland för att pussas och de gånger som min mobil ringde - jävla pridehoreri såklart. Vi tog tunnelbanan till Medborgarplatsen. Greta och jag köpte sojakorv och sen gick vi på bio. Linn var också med men Greta satt brevid mig. Vi såg The Squid and the Whale. Jag gillade den men kunde inte bestämma vem av karaktärerna jag avskydde mest. Att se en kopia sin egen far på film kan vara traumatiskt men jag kunde hantera det, jag är ju stark och rätt stabil. Greta verkade lite småseg under filmen men när vi åkte tunnelbana hem piggnade hon till. En kille sa att hon var snygg, jag blev lite sur över objektifieringen men Greta bara log. När vi kommit hem tog jag henne på husesyn och sist av allt visade jag henne mitt rum, "det är här du ska bo", Greta kröp upp brevid väggen och fortsatte att le.

Jag kan meddela att jag inte längre är i celibat, vilket torde vara en synnerligen intressant nyhet för vissa utav er, kära läsare, som jag vet har engagerat sig i min asexuella period med stort intresse. Detaljer ges på begäran.

Jag har fått svar från Ritva:

"Hej Johanna,
Du tycks vara en mycket intelligent och tänkande människa, varför jag omedelbart höjer på ögonbrynen inför det fakta att du väljer att tro och lita på vad journalister och press skriver. Det överraskar mig ständigt att svenska folket alltjämt överhuvudtaget fortsätter att köpa dessa snaskiga blaskor, som endast har ekonomiska intressen för ögonen. Här finns ingen etik och moral längre, och den raka enkla, POSITIVA, sanningen anses inte bära något värde.

Jag blir kolossalt besviken, ständigt och jämt, över hur journalister behandlar medmänniskor. Både de från vårt eget land, men också andra medborgare. Respekt och förståelse finns inte längre i vokabulären.
Därför blir jag också ledsen och besviken över vad du skriver. Du har ingen som helst bakgrundsinformation, och inte heller du har någon respekt eller förståelse.

Mitt arbete på Kenya Airways innebär att jag arbetar mycket nära kollegor i både Kenya och andra länder. Jag är uppvuxen utomlands och har levt större delen av mitt liv i olika världsdelar. Det du uttrycker i ditt mail kan inte vara mer fel, och jag tar bestämt avstånd från din aggressiva, onyanserade attack.

Jag har inte alls någon anledning att förklara mig, tillrättalägga eller förtydliga. Till det tycks du inte vara öppen nog. Hade så varit fallet hade ditt mail aldrig ens blivit skrivet i första taget....


Bästa safari hälsningar
Ritva Jansson
KENYA AIRWAYS

P.S. Jag har många mycket goda, kära vänner av olika folkslag och ursprung runt om i världen, varav de fem massajerna som är här, är några.
Kanske även du skulle bege dig ut i världen lite och vidga vyerna?"

Ja Ritva, du har nog rätt. Dags för mig att åka till Afrika. Det är ju genom att besöka andra länder som man blir uppmärksam på den institutionaliserade rasismen i Sverige. Att jag inte har fattat det. Men det är ju fint om det är som du säger, att journalisten missförstått. Och vi vet ju alla att vita människor som tillbringat stora delar av sitt liv i andra världsdelar än Europa inte på något sätt kan vara en del av ett förtryck. Näpp. Har man många stämplar i sitt pass är man per automatik fri från fördomar och bidrar inte på något sätt till exotisering av De Andra.

Alltså, jag är ganska öppensinnad när det gälller stalking av mig eftersom jag själv inte är helt främmande inför att ägna mig åt dylika förehavanden när det gäller kärlek. Men det finns faktiskt gränser.

Jävla DN som inte lägger ut alla artiklar på sin hemsida så att jag kan länka smidigt. För idag, i SVERIGE, på sidan 10, ställer Mattias Areskog fem frågor till Ritva Jansson. Och Ritva Jansson är en sådan där rasist som inte fattar någonting. Som tror att hon är öppensinnad och bara älskar andra kulturer för de har en sådan annorlunda inställning till livet. Säkert har hon afrikanska trämasker på sina väggar och orientaliska mattor på sitt golv. Lite lagom chict kolonialt.

"Ritva Jansson arbetar på Kenya Airways, som i samarbete med Löfbergs Lila, JK Safaris och Kolmårdens djurpark flugit hit 'fem stolta massajer som aldrig tidigare ens varit utanför sitt lands gränser' för att under tre veckor delta på safarikvällar på Kolmården.
Vad gör de?
   - På dagarna är de ute i parken. De är med och släpper ut djuren på savann på morgonen, de står vid entrén och välkomnar folk på förmiddagen och så har vi en liten butik där vi säljer handgjorda spjut, klubbor, bälten och smycken. Men fokus är på safarikvällarna, då vi pratar om djuren, har friflygande rovfåglar och sedan dansar, sjunger och hoppar massajerna. De är väldigt måna om sin tradition och sin kultur och den får vi ta del av.
Varför valde ni just Kolmården?
   - Jag tror att vi vänder oss till samma målgrupp, människor som är intresserade av djur och natur. Här finns många av Kenyas djur, som massajerna känner igen och lever med i vanliga fall.
Vad tycker de om att vara här?
   - De tycker att det är fantastiskt spännande. Många av dem har inte varit utanför Masai Mara förut, de har inte sett havet förut, de har inte sett andra djur och inga moderna maskiner överhuvudtaget. Jag visade dem diskmaskinen igår, de kunde inte förstå hur en sådan kunde tvätta disken. Det är helt underbart, man ser saker på ett helt nytt sätt. Det är som att ha barn med sig, som aldrig varit ute förut.
Är det inte lite konstigt att vara just på en djurpark?
   - Ja, fast Kolmården arbetar på ett väldigt djurskyddsbevarande sätt, med utrotningshotade djur. Men det är klart att massajerna tycker att det känns lite konstigt att se de inhägnade djuren. De har sådana enorma vidder att röra sig på där de finns. Men de förstår varför.
Men är det inte lite konstigt att massajerna visar upp sin kultur på en djurpark?
   - Ja, men det är för kopplingen till djuren och savannen. Därför tyckte vi att det var en naturlig miljö att vara i. Kolmårdens restaurant ligger otroligt fint, med utsikt över Bråviken. Det blir en fantastisk kontrast när de hoppar och dansar. Många av de som arbetar här på Kolmården har varit i Kenya och Masai Mara och har ett naturligt intresse."

Ovan illustrerade exotisering av människor utifrån synsättet "DE har en helt annorlunda kultur än VI och DERAS kultur är så spännande för OSS att ta del av" är vidrig. Äcklig. Ritva Jansson får mig att vilja spy. Hennes infantilisering av de här fem människorna är även den fullkomligt avskyvärd. Jag vet att det finns ett fint ord som beskriver de strukturer som får vissa människor, främst personer med mörk hudfärg men även andra avvikare från normen, att framstå som djur och därmed mindre värda, vilket berättigar vita människors makt över och förtryck av personer med mörkare hy. Jag har glömt ordet, men Ritva Jansson är i alla fall ett praktexempel på hur denna förtryckande och rasistiska struktur tillåts verka i dagens Sverige.

Jag har en kärlekscoach. Hen säger saker som "Kom ihåg att även fulla människor kan knulla" och "Du är stenmono, inse det". Hen är brutal och ärlig och kanske en smula inkonsekvent. Utan hen skulle jag vara helt vilse i kärleksträsket.

DC++ är min nya bästis men det hjälps liksom inte när det enda jag vill lyssna på är Fan fan fan och hur patetisk får man bli men kom igen det är Thåström.

Det var saker jag skulle skriva om, sådant som är viktigt. Nu är det tomt i huvudet. Fast jag har funderat lite på att börja med politiskt korrekta bokrecensioner i den här bloggen eftersom min argumentation för diverse paradigmskiften verkar utebli och inte blir det så värst mycket snusk heller.

För ett tag sen sa en person till mig att "höhöhö, tänk om man skulle fixa dig en blinddejt och så skulle den blinddejten vara värsta radikalfeministen, höhöhö". Jag drar därmed slutsatsen att personen ifråga ser mig som värsta queerot. Jag ska förresten bli skickad på blinddejt. Jag har inga egentliga krav, men uppenbarligen inga radikalfeminister. Eller jo, jag kan nog handskas med det också.

H sa att "om det här var mitt rum, så här skulle man bo, litet, med en säng och jag skulle ligga med min tjej i sängen och sen skulle vi klättra ut på taket, vore inte det det bästa?" och jag sa "ja".

Jag har varit på Arvikafestival och det var fint. Jag hittade nya kamrater och gamla. Jag försökte praktisera min bisexualitet lite mer, men alla killar jag tyckte var gulliga var minderåriga eller bögar eller bådeoch. Och bögarna var inte lika queer som jag och de minderåriga ville jag inte ge mig på. Bisexualiteten går inte så himla bra men jag ger inte upp. Hur svårt kan det vara? Men man måste faktiskt inte vara bi för att vara lyckad och man måste inte hångla på festival. Jag var tokfull och anföll artistcampingen istället. Och jag var på brandtalsbingo och lackade ur på en tjej från Ungdomens Nykterhetsförbund som sa att "eftersom jag inte dricker riskerar jag inte att bli våldtagen" och nu ska jag skicka henne ett argt mejl, men inte för argt, hon såg ut att vara typ 15 år och jag tror att hon inom tre år kommer att sitta där med en öl i handen för sådana fanatiker håller aldrig fast vid vad de tror på. Då ska jag fnissa och fråga "men hallå, ska du verkligen dricka, tänk om du blir våldtagen?" och bjuda henne på en öl till och förklara grejer kring våldtäkt och alkohol. Just det, det var ju band också, en massa bra musik. Jag såg The Knife men somnade. Sen var det mest tysk synth för hela slanten och Slagsmålsklubben såklart. Jag vill också ha en mantel och stå i rampljuset och göra ljud. Om du har utrustningen till att göra 8-bitarsmusik, hör av dig till mig. Jag kan ingenting om sånt men jag lär mig snabbt och jag gör mig jävligt bra på scen.

Om någon missade det så kom jag till Slick i lördags ihop med min ex-pojkvän. Det gick över förväntan att umgås med honom, det tog säkert nästan en timme innan vi började tjafsa.
M: Mina bröstvårtor är alldeles styva, titta!
J. Jag ska nog gå och prata med någon annan.
M: Titta Linn, vad styva de är!
L: Ja. Oj.
M: Vad säger du Johanna, tjejen i baren är väl snygg?
J: Jag objektifierar inte kvinnor, jag är feminist.
M: Men man kan väl tycka att någon är snygg?
J: Jag tänker inte så, folk blir snygga när jag lär känna dom.
L: Va? Men du brukar ju spana...
J: Tyst.
M: Ska vi gå hem till mig och dricka vodka?
L: Ja, det kan vi göra.
J: Jag går till Carmen. Ses sen.
Men när jag kom tillbaka till Slick undvek han och jag varann. Det var nog lika så bra.

Igår var för övrigt första gången någonsin som jag inte behövde visa leg på systemet. Jag börjar se gammal ut.

Jag gick och tänkte på ex:et att det är konstigt att det blev så här som det faktiskt blev att kanske saknar jag henne men förmodligen inte. Jag fick ju inte vara egen och jag gillar att vara egen att vara bara jag. Egen. Gränser är viktiga för en som inte har så lätt att hitta dem jag vill inte vara sammansmält hela tiden bara ibland. Jag tänkte hur såg hon ut egentligen försökte minnas hennes ansikte för i mitt huvud sa någon att hon var jättelik Anders Lundin. Tittade upp jag hade tänkt rätt länge gått omkring plötsligt var hon framför mig och jag låtsades inte se och inte hon heller och sen skrämde jag henne halvvägs över perrongen för att hon så gärna ville sitta i en annan vagn än den jag skulle sitta i. Jag tänkte livet är märkligt och både hon och jag är två störda individer och jag undrar om jag kommer att få se henne fly hela helgen när vi enligt ryktet ska befinna oss på samma festival.

Idag har jag haft värsta bästa anarkisthänget med mitt anarkacrew som jag inte sett på år och dag. Vi har pratat och planerat. Först möte med konkreta mötespunkter och rundor, sedan kvalitativt mingel. Jag är glad nu.

”Du kan väl fråga den där grannen om orden, för han är ju författare, du kan väl fråga honom det om han tror att han kan göra orden till kött, för det är ju bara Gud som kan göra det, människornas ord är bara ord och blir inte kött hur de än försöker.”

 

Du har fel. Mina ord blir till både kött och kropp.

Igår var jag och såg Depeche. Det var en seg konsert med ballader och alla deras sämsta låtar. Men jag dansade och hade skoj ändå. Man vill ju få valuta för pengarna.
När jag stod och väntade på Linn och Ida, lite nonchalant lutad mot en pelare, kommer en tjej fram till mig, smeker mig över armen och säger "du är snygg" och sen går hon vidare. Jag var tyst, kom av mig. Strax därefter, när jag går mot scenen, är det en kille som lutar sig mot mig, lite för mycket, han kommer för nära med flit. Jag reagerar med att sparka honom på smalbenet och fortsätter sedan gå. Han följer efter, tar på min arm och jag säger med den starka rösten "du får inte röra mig" samtidigt som jag lyfter bort handen och han säger "det är lugnt" och jag säger högt och argt "lägg av, gå härifrån" och han gör det.
Det är så enkelt med snubbar som går över mina gränser, jag blir arg och visar att det fan inte är okej att ta på mig utan min tillåtelse. Men när tjejer gör sånt kommer jag av mig. Jag lackar på att hon igår tog sig rätten att röra vid mig, objektifiera mig. Jag skiter väl i om hon tycker att jag är snygg, hon ska ge fan i mig. Subba. Det är samma sak när fulla brudar tallar på Intern. Om en kille tog på min kropp skulle jag ställa till en scen, men inte när det är tjejer/annat/inget.
Jag ska sätta fler gränser. Kruxet med att dra en gräns är att det lätt kunde gett intryck av att vara homofobiskt om jag skrikit åt bruden på Depeche-spelningen att "lägg av, vad fan säger du?" och sparkat på henne (och ja just det ja, jag är ju pacifist, jag glömde). Kanske får jag ta fram min pedagogiska röst och säga att "jag känner mig kränkt när du objektifierar mig" och prata om feminism och sexism och allt. Men skrikandet funkar i alla fall på queerklubb för vi påstås vara som en enda stor incestuös familj där alla känner alla och tafsar på sin nästa. Så passa er.

Jag läste Aftonbladet i torsdags och det var nyheter av största vikt. I den kunde jag läsa om en höna som bytt kön och plötsligt blivit en tupp. Det var visst nåt med hormonerna eller nån äggledare som trillat bort. Nu hette han Karl-Astrid och hade börjat gala. Jag läste om mannen som blev sexgalen efter en skidolycka och gick runt hemma, naken med erektion. Det var en bild på honom i soldatuniform. Jag läste att Robinson-Robban påbörjat en korvätarkarriär i USA. Jag läste om en gammal brittisk kvinna som fått en stroke och därefter börjat tala med jamaicansk accent. Tydligen finns det även en norska som efter en stroke börjat tala med tysk brytning. Jag läste om hur publiken tafsade på Carola på Allsång på Skansen. Jag läste säkert något om Paris Hilton och Angelina & Brad.
Mina tankar gick till mina föräldrar som bara läste Expressen. Aftonbladet var för röd och DN för trist och svår, SvD likaså. Det sägs att jag låter bitter när jag pratar om mina föräldrar. Förmodligen kan det bero på att jag är bitter som fan. Nu sitter jag här med det kulturella kapital som jag tillskansat mig och mina föräldrar hade inte ett skit med det att göra. Förutom att möjligen tjäna som avskräckande exempel. Och det är kanske elitism att tänka så, men det är ju sådan som jag är. En akademikerhora som funderar på att tatuera in Butlerianska citat på armarna. En klipsk liten slyna som gillar att läsa SAOL och lära sig nya ord. En korsordslösande sprätt som saknar samtalen med den bortresta akademiska vän som jag är mest synkad med eftersom det inte finns någon annan jag kan föra diskussioner med på en sådan nivå, med sådana termer och begrepp som vi lärt oss av två års gemensamma studier tillsammans.
Det är bara ord, det är bara andras tankar som jag lärt mig. Men jag gillar ord, jag gillar tankar. Det är inte bara universitetsstudier, det är så mycket mer. Och mitt uppe i allt det där finns jag och jag har mina egna tankar, mina egna ord. Tack mamma och pappa för att ni inte kunde svara på mina frågor. Tack för att jag slog er i TP redan i tonåren. Tack för att ni aldrig uppmuntrade mitt läsande, skrivande eller kunskapssökande.
Min pappa har pluggat på KTH, han kan vissa saker. Medelklass rakt igenom. Totalt ointresserad av estetisk kultur förutom James Bond och Dire Straits. Min mamma är invandrare, arbetarklass, utbildad barnskötare som gifte sig rikt. Mina föräldrar läste inte böcker, deltog inte i samhällsdebatten, lämnade sällan villaförorten. Jag var ju tvungen att göra uppror.

Jag vill gärna blogga om mitt liggande eller något annat smaskigt. Kärlek kanske. Men det händer mycket litet sådant. Jag har blivit för lat för att orka charma folk. Bollen ligger hos er. Kom igen, ragga upp mig, ni vet att jag är lätthånglad. Jag ska till Slick på lördag, nåde er alla om ingen försöker få mig i säng. Eller i alla fall försöker få mig med in på toaletten.

Veckan på Åland: kjoltvång i Degerby stad (jag var iklädd en kortkort grå volangkjol i mysbyxmaterial), jag stal ett par goggles som är mer sport än synth men likväl goggles, jag hjälpte Berit att skända en kyrka, mycket nakenhet, nästan inga böcker men många KP, ta från de rika och ge till de fattiga, bilen gick sönder i år igen, bada, åka båt, grilla, äta glass, lösa korsord, spela spel, dricka öl och så vidare.

Jag har solat. Och ex-gother ska inte sola, det blir bara fel. Jag är helt inkompetent när det gäller solvistelse och saknar nödvändig baskunskap för att uppnå en frisk och jämn bränna. Man vill ju vara fräsch, alla vet att fläsk ser mer aptitligt ut om det är lite lätt brynt. Eller var det brunt? Jaja, jag lyckades i alla fall inte uppnå den perfekta brännan. Till exempel har jag inte fattat det här med solskyddskräm. Jag vet ju att man ska ha den på sin kropp, men jag hade missat att den ska vara jämnt insmord. Överallt. Nu är min kropp läckert mönstrad i kritvitt, illrött och ljusbrunt. Det gör ont när jag ligger på rygg, det gör ont när jag ligger på mage. Jag har alltså bränt mig, men bara sporadiskt. Folk skrattar åt min nakna kropp och säger att jag ser ut som en polkagris. Jag hade inte heller fattat att man inte får sitta i samma ställning för länge. Jag satt och läste och brände därmed mina knän och delar av magen (inte de delar som var skyddade av fettvalkar). Knallröda knän och randig mage. Snyggt som fan.