karl-astrid
Jag läste Aftonbladet i torsdags och det var nyheter av största vikt. I den kunde jag läsa om en höna som bytt kön och plötsligt blivit en tupp. Det var visst nåt med hormonerna eller nån äggledare som trillat bort. Nu hette han Karl-Astrid och hade börjat gala. Jag läste om mannen som blev sexgalen efter en skidolycka och gick runt hemma, naken med erektion. Det var en bild på honom i soldatuniform. Jag läste att Robinson-Robban påbörjat en korvätarkarriär i USA. Jag läste om en gammal brittisk kvinna som fått en stroke och därefter börjat tala med jamaicansk accent. Tydligen finns det även en norska som efter en stroke börjat tala med tysk brytning. Jag läste om hur publiken tafsade på Carola på Allsång på Skansen. Jag läste säkert något om Paris Hilton och Angelina & Brad.
Mina tankar gick till mina föräldrar som bara läste Expressen. Aftonbladet var för röd och DN för trist och svår, SvD likaså. Det sägs att jag låter bitter när jag pratar om mina föräldrar. Förmodligen kan det bero på att jag är bitter som fan. Nu sitter jag här med det kulturella kapital som jag tillskansat mig och mina föräldrar hade inte ett skit med det att göra. Förutom att möjligen tjäna som avskräckande exempel. Och det är kanske elitism att tänka så, men det är ju sådan som jag är. En akademikerhora som funderar på att tatuera in Butlerianska citat på armarna. En klipsk liten slyna som gillar att läsa SAOL och lära sig nya ord. En korsordslösande sprätt som saknar samtalen med den bortresta akademiska vän som jag är mest synkad med eftersom det inte finns någon annan jag kan föra diskussioner med på en sådan nivå, med sådana termer och begrepp som vi lärt oss av två års gemensamma studier tillsammans.
Det är bara ord, det är bara andras tankar som jag lärt mig. Men jag gillar ord, jag gillar tankar. Det är inte bara universitetsstudier, det är så mycket mer. Och mitt uppe i allt det där finns jag och jag har mina egna tankar, mina egna ord. Tack mamma och pappa för att ni inte kunde svara på mina frågor. Tack för att jag slog er i TP redan i tonåren. Tack för att ni aldrig uppmuntrade mitt läsande, skrivande eller kunskapssökande.
Min pappa har pluggat på KTH, han kan vissa saker. Medelklass rakt igenom. Totalt ointresserad av estetisk kultur förutom James Bond och Dire Straits. Min mamma är invandrare, arbetarklass, utbildad barnskötare som gifte sig rikt. Mina föräldrar läste inte böcker, deltog inte i samhällsdebatten, lämnade sällan villaförorten. Jag var ju tvungen att göra uppror.
Mina tankar gick till mina föräldrar som bara läste Expressen. Aftonbladet var för röd och DN för trist och svår, SvD likaså. Det sägs att jag låter bitter när jag pratar om mina föräldrar. Förmodligen kan det bero på att jag är bitter som fan. Nu sitter jag här med det kulturella kapital som jag tillskansat mig och mina föräldrar hade inte ett skit med det att göra. Förutom att möjligen tjäna som avskräckande exempel. Och det är kanske elitism att tänka så, men det är ju sådan som jag är. En akademikerhora som funderar på att tatuera in Butlerianska citat på armarna. En klipsk liten slyna som gillar att läsa SAOL och lära sig nya ord. En korsordslösande sprätt som saknar samtalen med den bortresta akademiska vän som jag är mest synkad med eftersom det inte finns någon annan jag kan föra diskussioner med på en sådan nivå, med sådana termer och begrepp som vi lärt oss av två års gemensamma studier tillsammans.
Det är bara ord, det är bara andras tankar som jag lärt mig. Men jag gillar ord, jag gillar tankar. Det är inte bara universitetsstudier, det är så mycket mer. Och mitt uppe i allt det där finns jag och jag har mina egna tankar, mina egna ord. Tack mamma och pappa för att ni inte kunde svara på mina frågor. Tack för att jag slog er i TP redan i tonåren. Tack för att ni aldrig uppmuntrade mitt läsande, skrivande eller kunskapssökande.
Min pappa har pluggat på KTH, han kan vissa saker. Medelklass rakt igenom. Totalt ointresserad av estetisk kultur förutom James Bond och Dire Straits. Min mamma är invandrare, arbetarklass, utbildad barnskötare som gifte sig rikt. Mina föräldrar läste inte böcker, deltog inte i samhällsdebatten, lämnade sällan villaförorten. Jag var ju tvungen att göra uppror.
Kommentarer
Trackback