subkutan

Jag vaknade kl 06 imorse i Tanto. Ensam. Men jag var för full för att ta mig hem så jag släpade mig bort från berget jag låg på och somnade om på gräset. Jag sov till kl 12. Sen spydde jag ner hela Husbys tunnelbanestation. Herre min gud. Jag mår så dåligt idag.
Jag tror att jag ska bli hårdrockare eller crust-punkare. Jag har uppenbarligen schyssta förutsättningar.
Men poängen är något helt annat. Jag tänkte på att det är riskfyllt att däcka ensam i en park. Inte främst för att någon lätt hade kunnat stjäla min väska och min gamla mobil, utan framför allt för att det inte spelar någon roll hur intergender jag är och att folk ibland läser mig som kille. Juridiskt sett är jag kvinna och vid många tillfällen blir jag läst som det. Och alla kvinnor är ju knullbara. Syllogism: alla kvinnor är potentiella våldtäktsoffer. Trots det är jag inte rädd för våldtäkter, jag är mest rädd för nazister. Och när jag tänkte lite längre kom jag på det där med att flest våldtäkter inträffar i hemmet inom en närstående relation. En man som våldtar en kvinna. Och jag känner ju inga män, jag känner bara flator, transpersoner, kvinnor och queers. Jag har alltså ingenting att oroa mig för.* Plus att jag inte orkar gå runt och oroa mig för sån där skit (överfallsvåldtäkter) och därmed bli begränsad. Så det så. Jag ska däcka i Tanto fler gånger den här sommaren.


* Jag är medveten om att det inträffar våldtäkter även i queera kretsar och att våld i samkönade relationer är relativt osynliggjort. Det suger som fan. Ovanstående inlägg innehåller ett visst raljerande över radikalfeministiska resonemang.