subkutan

Jag som påstås vara någon sorts jävla poststrukturalist borde förstå att det inte på något sätt är konstruktivt att benämna en person som Mitt Livs Kärlek nu när hon är utom räckhåll.

Ikväll har jag mosat mina poly-tvivel. Jag är med all säkerhet poly på ett eller annat vis, men dessvärre även socialt inkompetent. Det är där det krisar sig. Jag tror inte på kommunikation och då är det en enorm lättnad när andra gör det. Saker blir enklare om jag tvingas till att kommunicera och sätta ord på saker.

Ikväll såg jag även att en f.d. vän (eller "kamrat" som vi anarkister säger) återupptagit en romans med en tjej som hon la på is när hon hittade en roligare person. "Jag var bara med henne i brist på bättre" var andemeningen. Men nu är hon dumpad och alltså tillbaka hos den där tjejen hon påstår att hon inte ens är särskilt förtjust i. Kanske har saker ändrats, men jag tycker att det är jobbigt att se. Vad tror den andra tjejen? Jag drabbas av Tourettes och vill gasta att "Du förtjänar att vara med en ärlig människa som faktiskt gillar dig på riktigt!". Men det kan jag inte göra, av flera olika skäl. Jag borde låta bli att lägga näsan i blöt och jag borde låta bli att ta allt så jävla personligt. Men det gör ont i mig att se dem ihop.

Och ja tack, jag vill också bli räddad. Kanske finns det någon där ute som kan plocka upp oss allihop i ett enda svep? Tills vidare är Betapet min terapi.

Och jag hade tänkt länka till både Betapet och Mitt Livs Kärlek i det här inlägget, men jag får det inte att fungera. Fan.