subkutan

Igår rakade jag mig under armarna. Gothen i mig avskyr kroppshår medan feministen menar att det är töntigt med kroppshårsfobi. Vi har nått en kompromiss: jag rakar mig ungefär var tredje månad och låter det sedan växa fritt tills att det börjar klia. Vi är nämligen överens om att det varken är gothiskt eller feministiskt att klia sig frenetiskt under armarna och att uppleva allmänt obehag.
Fast det är klart, feminister upplever ofta allmänt obehag. Det är ju liksom därför man blir feminist. Och gother är fulla av ångest, vilken verkligen kan ses som ett allmänt obehag. Men ni fattar vad jag menar.