väck mig om du blir jätteledsen

Jag har tagit det högst mogna beslutet att inte gå på några fler föreläsningar under det momentet som jag nu läser (psykologi, 4 poäng). Vi har en och samma föreläsare varje gång och han trycker på alla mina knappar och får mig att återgå till "jag är 15 år och jag hatar alla som tror att de vet mer än vad jag gör och lärare som försöker vara ungdomliga och roliga ska ta mig fan skjutas"-stadiet. Jag sitter längst fram, löser korsord/sudoku, sms:ar, viskar och fnissar med min bänkgranne, ställer jobbiga och spydiga frågor, suckar högt, himlar med ögonen, lägger mig raklång över bänken och låtsas demonstrativt att sova. Jag fyller faktiskt trettio år inom en relativt snar framtid, det här funkar inte. Så nu ska jag skolka resten av terminen.

Jag vantrivs på mitt jobb men orkar inte ringa runt på måfå efter ett nytt. Om det är någon som läser det här och som vet om ett ställe som söker någon sorts timvikarie får denna någon gärna tipsa mig. Jag kan torka bajs eller sälja kött, det kvittar. Bara jag slipper ifrån mitt helvetesjobb. Kanske kan det låta som att jag är en omogen människa, och hur ska någon som inte klarar av att gå på föreläsningar kunna sköta ett jobb? Men jag lovar, det är bara på föreläsningarna med Olle Birge som jag blir så pubertal. Och kanske med några öl i kroppen. Men jag är faktiskt väldigt sällan full på jobbet. Dessutom är jag stark, positiv och initiativrik. Jag jobbar bra både ensam och i grupp. Ta mig, ta mig, ta mig!

Kommentarer
Postat av: Emma

Jag vet - jag ve-he-he-het, det där momentet är avskyvärt. Detsamma drabbade mig, tro mig Birgitta "många tonåringar tror de är homosexuella, men oftast är det ingen fara" Wxxx var ingen hit hon heller. I ren regression vägrade jag skriva hemtentan, så jag måste slita med skiten nu. Att kläcka ur mig teorier om varför ångest-eva, 15 år har konflikter med sin pappa och "i sin klädsel tycks förneka sin blomstrande kroppsliga pubertet" och har rosetter i håret och inte vågar gå ut och jag vet inte allt känns fortfarande inte hett.

Det är så bra att leva sitt bloggliv genom andras kommentatorsfunktion. Man får all utlevelse, men ingen prestationsångest.

2006-05-26 @ 21:15:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback