subkutan

- Men kom igen, ta av dig slöjan och visa oss ditt vackra hår, det är inga män här, sa en av tanterna.
- Nej, sa hon och tittade på mig.
Kanske tittade hon på mig för att hon inte visste om jag var kvinna. Kanske tittade hon på mig för att hon insåg att jag var den enda i rummet som inte ville vara delaktig i en diskussion om slöjan som ett förtryck eftersom jag kände mig så jävla svennig i det där sammanhanget där nästan alla utom jag hade gjort ett aktivt val, slöja eller ej, men det är fan ingen ursäkt, jag var bara feg och trött. Kanske tittade hon på mig för att jag var den enda som inte var jobbig. Jag försökte se snäll ut och log lite rart. Men tanterna slutade inte med tjatet så till sist tog hon av slöjan och visade allt sitt hår.
- Titta, du är en helt annan flicka, åh så vacker! tjöt en av anti-slöj-tanterna.

På lunchen säger en av tanterna:
- Meningen med livet är att vara två.
Alla runt bordet nickar. Men ett av vårdbiträdena säger:
- Ni vet, det är andra tider nu. Det är inte som förr. Nu är det alla möjliga kombinationer. Och nu lånar tjejer och killar till och med kläder av varandra.
Alla nickar eftertänksamt utom jag som suckar. Då säger en tant:
- Jag tycker att det är bra. Och dessutom behöver man ingen man för att skaffa barn. Jag har två barn men har aldrig haft en man.
Finaste lilla tant.