subkutan

Hon hade pratat rätt länge om heterosexuella relationer och det dåliga med dem och var mitt inne i en utläggning om hur kvinnor alltid blir mammor till sina killar. Jag hade nickat och mest hummat och sagt några "jag vet inte" och försökt låta bli att låta som en radikalfeminist.
- Eller hur, tycker inte du att det är så? Att män beter sig så i relationer?
- Jag vet faktiskt inte, jag är inte särskilt bevandrad inom området "män".
- Men vaddå, har du aldrig haft en pojkvän?
- Jo, men det var väldigt länge sedan, i gymnasiet.
- Men... varför har du inte haft någon kille sedan dess?
- Jag praktiserar sällan heterosexualitet.
- Åh. Oj. Jaha, så du träffar... tjejer? [här tillkom nervösa ticks och det faktum att hon backade bort från mig]
- Alltså... tjejer... Hm. Nja, jag är inte så petig men liksom, alltså, det blir väl mest tjejer [förlåt alla transpersoner och queers jag dejtat, jag vet att ni inte är tjejer men ibland så är det liksom enklare att börja med att vara flata i en sån här konversation för att sen förklara resten (det queera och så) vid ett senare tillfälle. Feghet, lathet - whatever.]
- Jaha.
- Alltså, jag utesluter inte någon på grund av kön, kön är inte så viktigt [lögn] men det har bara inte blivit några heteromän de senaste åren [sanning].
- Okej. Men i alla fall, jag tycker att det är så svårt med killar, eller hur?
Och sen fortsatte hon att prata om heterosexuella relationer som om ingenting hänt och fortsatte ställa mig frågor om män som jag förväntades besvara. Och jag insåg att hon inte fattade någonting och att hon  bara inte kunde ta in att det fanns folk som inte är heterosexuella. Nu tänker jag förföra henne.