subkutan

Jag står i köket och gör mat till Torsten. Alle är i badrummet och borstar tänderna. Idag jobbar Alle så jag är hemmamamman. Alle kysser mig och springer sedan till tunnelbanan. Jag tittar på Torsten. Torsten tittar på mig. Jag talar med bebisrösten, leker att jag är Torsten; "jag ska ringa HRIS, Hundens Rätt I Samhället, och berätta vilka snuskiga mammor jag har, ja fy vad snuskiga ni är. Och ingen god mat får man heller, ge mig kött". Jag jollarar rätt länge, Torsten tröttnar och går och lägger sig. Jag är kåt, jag ville att Alle skulle stanna. Men Alle har förklarat att man inte kan sjukanmäla sig hur som helst. Jag lägger mig på soffan och runkar, Torsten sover. När jag har kommit tre gånger hämtar jag choklad och en bok och läser om en kärlekshistoria som tog slut, att den ena dog och att den andra inte längre ville ha sex efter det. Det är deprimerande. Jag och Torsten går ut. Det regnar. Jag pratar konstant "men kom nu då, du är hund, det finns ett skäl till att det här kallas hundväder, sluta sjåpa dig, nej ät inte det där, don't make me come down there och fan vad jag pratar, jag är så himla tragisk, den enda jag pratar med är en hund, varför slutar jag inte, titta där kommer Lotus, kom så går vi och hälsar, kom nu Torsten, kom då, hallå, kom". Sen går vi hem. Jag brygger kaffe och lyssnar på Ani för första gången på länge. Jag sjunger med. Torsten gnäller när jag sjunger. Det är alldeles för övertydligt för att vara roligt men jag skrattar ändå.