dildokubb och pressregler
I mediebevakningen kring Stockholm Pride samt i diverse bloggar och fourm (http://www.nordisk.nu/ men också mindre rasistiska forum) upprör pressdirektiven från Stockholm Pride. Även dildokubben provocerar, om än kanske inte lika mycket i media som hos privatpersoner.
Angående pressdirektiven: jag har inga citat, men i korthet går debatten ut på att Stockholm Pride uppmanar journalister till att inte förutsätta att en person är man, kvinna, trans, homo eller bi. Man bör istället fråga vilken pronomen man ska använda eller hur personen vill beskrivas (om dessa fakta ens är relevanta för ens artikel). Diverse mer eller mindre begåvade journalister (så även på annars relativt hbt-kompetenta tidningar som Dagens Nyheter) upprörs och menar att detta inkräktar på pressfriheten och att Pride går in och styr journalisternas arbete. Jag vill istället mena att Stockholm Pride gör dessa journalister en stor tjänst. Genom att gå ut med information om hur man bör agera för att inte framstå som osympatiska/okunniga underlättas kontakten mellan media och de som ska intervjuas. Mediarepresentanter framstår som respektfulla istället för fördomsfulla. Och är det inte bara jobbigt för DN att tvingas be om ursäkt för att de tillskriver folk en könsidentitet de faktiskt inte har? För många personer (och kanske främst för många transpersoner) är rätt pronomen väldigt viktigt. Och sen när är det journalistisk frihet att hitta på/fabulera fritt/lita på sina fördomar? Precis som att man som journalist inte kan skriva ut en persons yrke i en artikel utan att först fråga vilket yrke personen har (för hur ska journalisten kunna veta??) kan man inte skriva ut kön eller sexuell identitet utan att fråga. Att inte tidningarna kan förstå detta visar på en enorm okunskap gällande queerfrågor, genusvetenskap, transfrågor och homo/bi-frågor.
Angående dildokubben: ett antal personer provoceras stort av dildokubb och menar att det är skäl nog att förbjuda homosexuella att skaffa barn. Argumentationen är så korkad att jag inte ens orkar bemöta den. Sist jag försökte - på Betapet (ett community för att spela Alfapet på nätet) - började jag gråta av frustration och kanske också över att jag var kränkt (hör du det, Maciej Zaremba?). Den stora mängd homofobi och det förakt som många heterosexella anser sig ha rätt att spy ur sig gör mig mörkrädd. Att du som heterosexuell tar dig rätten att diskutera en grupp icke-heterosexuella människors existensberättigande och livsvillkor är alltid vidrigt. Men åter till den uppenbarligen provokativa dildokubben; jag tänker genast på Rubins sexuella värdehierarkier och att allting alltid ofelbart hänger ihop. En sexradikal revolution är vad vi behöver. Heteronormativiteten och "den goda sexualiteten" är en förtryckande struktur som leder till ångest, hot om våld och ond bråd död. Nästa år blir det inte bara dildokubb och sexradikal teori på Pride; det blir en praktisk uppvisning av offentligt sex som politisk strategi. Varför är människor så rädda för sex? Jag tänker mig att det enda som kan bota denna sexualfobi är att konfronteras med rädslan. Så, se nu till att bekämpa den. Jag lovar att du kommer att bli en både lyckligare och mer sympatisk person.
Angående pressdirektiven: jag har inga citat, men i korthet går debatten ut på att Stockholm Pride uppmanar journalister till att inte förutsätta att en person är man, kvinna, trans, homo eller bi. Man bör istället fråga vilken pronomen man ska använda eller hur personen vill beskrivas (om dessa fakta ens är relevanta för ens artikel). Diverse mer eller mindre begåvade journalister (så även på annars relativt hbt-kompetenta tidningar som Dagens Nyheter) upprörs och menar att detta inkräktar på pressfriheten och att Pride går in och styr journalisternas arbete. Jag vill istället mena att Stockholm Pride gör dessa journalister en stor tjänst. Genom att gå ut med information om hur man bör agera för att inte framstå som osympatiska/okunniga underlättas kontakten mellan media och de som ska intervjuas. Mediarepresentanter framstår som respektfulla istället för fördomsfulla. Och är det inte bara jobbigt för DN att tvingas be om ursäkt för att de tillskriver folk en könsidentitet de faktiskt inte har? För många personer (och kanske främst för många transpersoner) är rätt pronomen väldigt viktigt. Och sen när är det journalistisk frihet att hitta på/fabulera fritt/lita på sina fördomar? Precis som att man som journalist inte kan skriva ut en persons yrke i en artikel utan att först fråga vilket yrke personen har (för hur ska journalisten kunna veta??) kan man inte skriva ut kön eller sexuell identitet utan att fråga. Att inte tidningarna kan förstå detta visar på en enorm okunskap gällande queerfrågor, genusvetenskap, transfrågor och homo/bi-frågor.
Angående dildokubben: ett antal personer provoceras stort av dildokubb och menar att det är skäl nog att förbjuda homosexuella att skaffa barn. Argumentationen är så korkad att jag inte ens orkar bemöta den. Sist jag försökte - på Betapet (ett community för att spela Alfapet på nätet) - började jag gråta av frustration och kanske också över att jag var kränkt (hör du det, Maciej Zaremba?). Den stora mängd homofobi och det förakt som många heterosexella anser sig ha rätt att spy ur sig gör mig mörkrädd. Att du som heterosexuell tar dig rätten att diskutera en grupp icke-heterosexuella människors existensberättigande och livsvillkor är alltid vidrigt. Men åter till den uppenbarligen provokativa dildokubben; jag tänker genast på Rubins sexuella värdehierarkier och att allting alltid ofelbart hänger ihop. En sexradikal revolution är vad vi behöver. Heteronormativiteten och "den goda sexualiteten" är en förtryckande struktur som leder till ångest, hot om våld och ond bråd död. Nästa år blir det inte bara dildokubb och sexradikal teori på Pride; det blir en praktisk uppvisning av offentligt sex som politisk strategi. Varför är människor så rädda för sex? Jag tänker mig att det enda som kan bota denna sexualfobi är att konfronteras med rädslan. Så, se nu till att bekämpa den. Jag lovar att du kommer att bli en både lyckligare och mer sympatisk person.
Kommentarer
Trackback