jag älskar Doris
Jag älskar Doris Lessing. Tanten får nobelpriset och börjar genast ösa ur sig kritk mot Bush och påpeka att religiös fundamentalism är det minsann fler än muslimer som står för. I love her.
Den rasistiska socialhögskolan och Varför socionomlinjen på Stockholms universitet är helt värdelös
Jag läser till socionom på Stockholms universitet. En gång i tiden var Socialhögskolan en egen enhet men nu ligger den under SU. Ingen tänker på det, alla kallar den Socialhögskolan eller Sopis. Vi håller till i lokaler vid Sveaplan, inte ute på universitetsområdet. Och efter tre terminer har jag insett att det är en värdelös utbildning och att det på intet sätt märks att den är en del av SU. För på Socialhögskolan har man inte förstått någonting om genus och sexualitet. Man har inte fattat queer. Man har inte fattat poststrukturalism. Och man har definitivt inte fattat postkolonialism eller intersektionalitet. Jag tvingas gå på lektioner och tvingas ha diskussioner som är på en nivå långt under den som rådde i klassrummet på gymnasiet. Jag vet inte om det är fel på mina klasskamrater, litteraturen, seminarieledarna, kursansvariga eller kursplanen. Förmodligen är det en kombination. På föreläsningarna är jag så understimulerad att jag måste ha med mig korsord eller en bok för att inte få damp och tvingas gå ut. Jag har inte lärt mig någonting, i princip allt som vi läser kunde jag redan innan jag började på Sopis. Och det vi läser har jag läst på diverse grundkurser. Att det fortfarande är på den här nivån efter tre terminer är offatbart. Det känns märkligt att jag slösat tre terminer på något som inte gett mig någonting. Det enda jag haft behållning av är 10 poäng juridik. Men jag kunde inte gå på föreläsningarna, tempot var för lågt. Jag gick på tre föreläsningar allt som allt och läste en tredjedel av kurslitteraturen. Och ändå klarade jag tentan. Det är något som är fel. Det finns inga krav och det är generande hur lätt man klarar sig genom utbildningen utan att göra något.
Jag tänkte att det kanske blir bättre. Jag tittade i kursplanen. Nästa termin ska vi läsa Migration och integration 5 poäng. Och så här står det i kursplanen:
Målet är att de studerande ska /.../ få kunskaper om olika sociala gruppers uppfattningar om barn och familj, könsrelationer och sexualitet. /.../ Innehåll: Kunskaper om migrationsprocesser. Olika uppfattningar om och definitioner av begreppen kultur, etnicitet, integration, assimilation och segregation. Kunskaper om ilka sociala guppers syn på identiteten och förhållandet mellan individ och kollektiv och om olika sociala gruppers uppfattningar om förhållandet mellan könen, om familj, barnuppfostran och barnens rättigheter.
Det är vidrigt. Det är rasistiskt. Det är ett upprätthållande av vi och dom-mentaliteten. Men jag är inte förvånad. Först nu på tredje terminen har mina kurskamrater fått lära sig att det eventuellt är så att det inte finns någon objektiv sanning, att all kunskap kan anses vara subjektiv. Men det har vi mest fått lära oss lite i förbifarten och jag lovar att halva klassen redan glömt det.
Jag minns hur jag på grundkursen i statsvetenskap fick veta att nationalstaten är en konstruktion och hur denna konstruktion upprätthålls. Det var intressant. Och nyttigt. Något sådant får man inte lära sig på Sopis. Där får man lära sig kunskaper som känns som hämtade från 80-talet. Jag vet inte om problemet är att ledningen består av konservativa stofiler som har missat postmodernismens intåg i den akademiska världen. Jag vet inte alls. Jag vet bara att det är helt fel och att utbildningen är utformad för att upprätthålla och förstärka de konstruerade olikheterna och maktstrukturerna. Och jag vet att jag borde ta fajten, men jag orkar inte. Jag orkar inte debattera med tröga kursare eller föreläsare som använder härskartekniker. Jag orkar inte. Jag funderar på att hoppa av istället. Jag är trött på att alltid behöva vara den som protesterar och gör saker bra. Det måste finnas andra. Jag har hört rykten om en grupp som granskar litteraturen och sågar den. Det är bra. Väldigt bra. Men jag tror att de ansvariga måste avsättas. Eller gå en veckokurs i BRYT och komma på studiebesök på Centrum för genusstudier. Och någon borde förklara termerna "queerpedagogik", "intersektionalitet" och "poststrukturalism" för dem. För det är ord som ingen på socialhögskolan känner till. Och det är, som ni säkert vet, livsviktiga begrepp. Utan dem blir utbildningen värdelös. Den upprätthåller förtrycksordningarna istället för att granska dem.
Till alla arbetsgivare: vill ni ha en kompetent socionom, anställ inte någon som har sin examen från socionomlinjen på Stockholms universitet. För vi har inte lärt oss någonting. Allt jag kan har jag lärt mig från mina andra kurser på SU. Det är min övertygelse att ingen lär sig tänka fritt eller kritiskt eller nydanande på Sopis. Nej, om man kan det har man lärt sig det någon annanstans.
söndag
Jag står i köket och gör mat till Torsten. Alle är i badrummet och borstar tänderna. Idag jobbar Alle så jag är hemmamamman. Alle kysser mig och springer sedan till tunnelbanan. Jag tittar på Torsten. Torsten tittar på mig. Jag talar med bebisrösten, leker att jag är Torsten; "jag ska ringa HRIS, Hundens Rätt I Samhället, och berätta vilka snuskiga mammor jag har, ja fy vad snuskiga ni är. Och ingen god mat får man heller, ge mig kött". Jag jollarar rätt länge, Torsten tröttnar och går och lägger sig. Jag är kåt, jag ville att Alle skulle stanna. Men Alle har förklarat att man inte kan sjukanmäla sig hur som helst. Jag lägger mig på soffan och runkar, Torsten sover. När jag har kommit tre gånger hämtar jag choklad och en bok och läser om en kärlekshistoria som tog slut, att den ena dog och att den andra inte längre ville ha sex efter det. Det är deprimerande. Jag och Torsten går ut. Det regnar. Jag pratar konstant "men kom nu då, du är hund, det finns ett skäl till att det här kallas hundväder, sluta sjåpa dig, nej ät inte det där, don't make me come down there och fan vad jag pratar, jag är så himla tragisk, den enda jag pratar med är en hund, varför slutar jag inte, titta där kommer Lotus, kom så går vi och hälsar, kom nu Torsten, kom då, hallå, kom". Sen går vi hem. Jag brygger kaffe och lyssnar på Ani för första gången på länge. Jag sjunger med. Torsten gnäller när jag sjunger. Det är alldeles för övertydligt för att vara roligt men jag skrattar ändå.